Hår och frisyrer
Håret var också en viktig detalj i utseendet.
Under 1700-talets senare hälft var det modernt med mycket höga frisyrer.
Det var inte ovanligt att damernas frisyrer var uppemot en halvmeter höga!
För att hålla de höga håruppsättningarna uppe användes ställningar av gips eller metall.
Eftersom frisyrerna ofta var mycket stora och avancerade att göra var det inte ovanligt att man hade samma frisyr vecka ut och vecka in, ibland till och med under flera månader.

Löshår och peruker
Damerna fick ta till löshår när deras eget inte räckte till och herrarna använde peruk.
Eftersom perukerna ofta var dyra att köpa användes de för det mesta vid festligare tillfällen.
När man befann sig hemma i det egna hemmet använde man en enklare typ av peruk, eller en liten mössa.
Perukerna var varma och tunga att bära, det var inte ovanligt att de vägde uppemot ett kilo.

Hårpuder
Håruppsättningarna och perukerna pudrades under 1700-talet.
Pudret kunde ha olika färg, de vanligaste färgerna var vitt, svart, grått och brunt, men det fanns även lila, rosa, gult och blått puder.
Som puder kunde en form av vetestärkelse, ungefär som vetemjöl, användas.
Det var inte lätt att fördela det jämt över peruken alla gånger.
I större hus fanns ibland ett speciellt rum för pudring av peruker, pudret sprutades då upp mot taket, från en så kallad puderputs, för att sedan singla ner över peruken i ett jämnt lager.
I mindre hus var det vanligt att pudret lades på i trapphusen med puderputsen.
Man visste inte att renlighet och hälsa hörde ihop.
Det fanns också speciella askar, med hål i locket, som man la perukerna i.
Via hålet sprutades puder in.
När man tog på sig peruken pudrades den på nytt, bäraren av peruken skyddade sig då med en speciell pappersstrut för ansiktet.
För att pudret skulle fastna smorde man in håret med en fet hårkräm som kallades pomada.
Pomadan kunde bestå av olja, grädde och märg.
Eftersom pomadan var tillverkad av färskvaror dröjde det inte länge innan den härskande och började stinka.


Under nästan hela 1700-talet bar männen håret långt och hopfäst i en hästsvans.
Under nästan hela 1700-talet bar kvinnorna håret slätt intill huvudet, med två korkskruvslockar över en axeln.
De höga, pudrade frisyrer som vi nu associerar med 1700-talet, var i själva verket bara moderna i knappt tjugo år; under 1770-talet och 1780-talet.

År 1771 lades Marie Antoinettes hår upp i en sådan frisyr, och de blev därefter snabbt moderna.
De byggdes allt högre upp, dekorerades med fantasifulla hårprydnader, som små skepp, tygblommor, etc och pudrades vita
.
De äldre generationerna förfasade sig över ungdomens överdrifter.
Det förekom att dessa figurer fastnade i takkronorna och fattade eld, och många kvinnor fick sitta på golvet i vagnen då de reste för att få plats med frisyren.
Snart började peruker användas.

Även mannens peruker blev högre under denna tid, men inte lika höga som kvinnans.
Detta överdrivna mode varade bara under 1770-talet.

Under 1780-talet var frisyrerna inte längre höga, snarare bredde de ut sig åt sidorna, vilket var mer praktiskt; de dekorerades inte längre, nu blev de i stället modernt med hattar i stället för hårprydnader, och hatten blev viktigare än frisyrern.

Under 1780-talet pudrade man fortfarande håret, men inte längre med vitt, utan med grått puder; snart blev det dock modernt att bära hårt utan puder.
Även mansfrisyren följde kvinnofrisyren i detta.